Tankarna över min lilla hund, agility, träning och om mig själv.
För det första är jag så stolt över min lilla råtta, vän, kompanjon, väsen och hund. Hon finner sig i så mycket, står ut när jag klantar mig. Är glad i träning och öppen för det mesta och så OTROLIGT rolig att ha med sig på kurs.
Hon ligger lugnt och fint i buren och sover, trots att jag leker med andra hundar eller är långt borta. När jag kommer för o hämta henne är hon pigg och alert.
Hon kommer när jag ropar och struntar i dom andra hundarna. Gör det jag ber henne om (o lite till) och tycker det är roligt! Hon hoppar upp på andra människors ben för att hälsa o tigga godis som om det vore det naturligaste i världen (okej, ALLA är inte så attraktiva, än)
Helt otroligt hur jag kan fått en sån fin liten hund.
Sen är jag också stolt över oss som ekipage, för även om vi har mycket kvar att lära och inte kommit ihop oss än så tränar vi och har roligt, gör framsteg och experimenterar!
Tänk att en sån liten hund har så mycket att ge!
För agilityns del känner jag hur motivationen och inspirationen bara flödar, känns som om det varit lite nedgång på sista tiden. Nu vill jag däremot bara träna o träna, se framsteg och framgångar. Känns roligt och som om vi är taggade för utesäsongen!
För min del så känner jag hur stor del av Myra som jag ännu inte känner och som jag måste börja utforska, iaf när det kommer till agilityn och hennes sätt att reagera på nya saker. Jag kan agility men måste lära mig Myras och min agility.
Ser så fram emot fortsättningen på 2009!
2 kommentarer:
Jag tror på er och det kommer bli ashäftigt att få följa er i år - ert första agilityår!! =)
Vilka härliga ord! Sånt här känner jag för att skriva varje dag, men hur tjatigt skulle inte det bli liksom? ;o) Haha,
Nya tag är vad som gäller. Man blir aldrig fulländade, det är det som är det härliga med hundar och allt vad det(de) innebär!
Skicka en kommentar