Spårträning - äntligen

Så kom Sara o lilla Miki åkandes i risbilen (förövrigt världens bästa bil efter Marias :P) och det blev till att göra tusenmiljoner snitslar.

Sen ut o spårlägga. Efter det skitsnack och tedrickning o sen, äntligen spårläsningen!

Miki fick börja och jag hängde på som fotograf/snitselnedplockare o mamma stog kvar med Myra o Quince). Miki, superduktig och tog det jättefint, hon hade näsan uppe i luften någon gång och när hon väl var framme vid klöven var det först lite läskigt. Men HALLÅ; det var ju första gången lixom. Två sekunder senare hade Miki satt tänderna i klöven och var mycket stolt och nöjd! Nu blir det hårdträning inför anlaget alltså!

Sen Quince, pojken med världens finaste spårupptag. Gick jättefint hela spåret men tappade lite mot slutet. Han förstog inte heller riktigt varflr klöven var så kul förrän han fick jaga den, DÅ satt tänderna i för hans del också!

Kan ju meddela att min hund stog och SKREK av iver medan de andra två spårade, så lagom gott med störningar för första spåret var det iaf :P Imponerad över de två whippetarna som lyckades fokusera ändå!

O så Myra, hetsigaste hetsigast! Trodde aldrig hon skulle ta spårupptaget så taggad som hon var, MEN, klockrent upptag och klockrent spår. Dock gick det alldeles för snabbt men eftersom vi inte spårat sedan den 25 maj är ju inte det så konstigt. Sara hade lagt ett jättefint spår som gick som ett u, dvs med 2*90 graders vinklar och blod i tio meter var tionde meter och sen bloduppehåll i tio meter osv. Hänger ni med?! Just för att Myra skulle få träna upptag.

Sen blev det lek o bus i skogen!

Måste jag säga att jag är nöjd?!