Bordercollieråttan is still going strong!

Min lilla lilla glädjeråtta förvånar mig fortfarande varje dag. Det är inte många som kan skryta med att de har 3.95 kilo ren glädje hemma. Men jag kan. Myra kan skryta med att hon har xx kilo träningsglädje hemma. Jag har 3.95 kilo träningsglädje hemma. Ändå förvånar hon min fortfarande.

Om cirka 1 månad och 27 dagar har Myra bott här i ett år, det känns som att hon bott här för alltid. Och ändå slutar hon inte förvåna! När ska vi egentligen förstå hur klipska dessa varelser är!

Myra har allt!

-Hon sover gärna länge och mycket, men går jag upp är hon med på noterna. Inte med 100%ig glädje, men hon gör det. Ligger i korgen och tittar på mig med sömniga ögon som står i kors när jag klär på mig.

-Hon är med på allt som jag vill träna, förutom sådana där töntiga grejer som utställning när andra ska peta på henne. Då förvandlas hon till en räka, men hon försöker och ställer upp.

-Hon tröttnar aldrig på att jag ska lära henne knasiga saker hela tiden. Stå på händer, bita i skedar eller varför inte stoppa huvuet i en skål. Hon är med på det, även om jag är pinsam. Dessutom vågar hon fortfarande gå ut med mig i skogen fast hon vet att vi kommer gå vilse, som alltid.

-Hon har bra aptit och äter allt som jag äter (ja okej hon slukar kött med hull och håg också, det gör inte jag). Om vi delar på en banan eller lite glass, hon är med på noterna.

-Hon är faktiskt en unik liten blandning. Bordercollieråtta, fågelhund (tro det eller ej men hon är mer besatt än Sparven var), soffpotatisråtta, knashund, kampleksak och vän. Och någonstans därinne finns också lite dvärgpinscher om jag inte minns fel.

Ja det är inte många som har en BR det!