Agilityinfluensa

Efter en låång tävlingsdag i måndags fick hjärnan många intryck. Många olika hundar, men dagen dominerades nog av cavalierer och papillioner (eller känndes det bara så?), inte såå många shelties o bordercollies faktiskt.
Eftersom jag var åskådare hela dagens kändes det dessutom som att jag fick en bra överblick över spektaklet.
När jag satt i bilen hem började jag reflektera. Reflektera och reflektera. Tillslut mådde jag illa! Och det var inte för att jag tänkte för mycket eller för att jag var åksjuk. Det var för att jag led, led med alla dessa hundar som har själviska och tävlingsgalna hussar och mattar.

Det som nog (föhoppningsvis) alla såg (hörde) var alla dessa hårda toner och ord många använde mot sin tävlingskompis. Förare skrek åt sina hundar, tunnel hit och hopp dit, en hund blev till och med utskälld mitt på plan. Det gör min förbannad! Det är inte hunden som valt förare, hunden springer snällt med och gör så gott den kan. Trots att det inte ens vet vad som förväntas. Det är inte hundens fel att den inte blivit ordentligt förberedd för en tävling.

Sen märkte jag att trenden med ordet "fram" bara fortsätter, säkert 80% av förarna använde ordet på banan men det var förmodligen bara 1% av hundarna som visste vad det betydde på riktigt.

Nej jag blir rent ut sagt spyfärdig när man ser så många ekipage uta på tävlingsbanorna som klart och tydligt inte har en susning om vad de sysslar med. Visst, det är kanske lätt för mig att säga, jag som sitter vid sidan av plan med hund som inte ens provat däcket än.
Men jag har ögon att se med, och så länge jag har det så kan jag tycka! Jag hoppas innerligt att inte jag blir en sån människa som utsätter min hund för en sådan extrem upplevelse som en agilitytävling är innan den är 150% klar för det!
Varför ska alla envisas med att dra ut o tävla för skojs skull?

Jag satt vid sidan av planen och undrade om det var mig det var fel på, om jag krävde alldeles för mycket av en hund för att kalla den startklar... Men att hunden ska kunna alla hinder åtminstonde när det står framför ögonen på dem och föraren säger hundrets namn är väl inte för mycket begärt? Att hunden ska kunna springa iaf några meter före föraren och dra iväg på lite hinder? Eller?

Katrineholms Bk's Chickenrace hade 5 banor att välja mellan (en hopp+en agility, ett maxilopp, påskäggslopp och ett tunnelrace) och eftersom majoriteten av deltagarna tävlade i alla 5 (!!!!!) under en och samma dag hann jag se mycket (Ni smarta agilityflen vänner var nog bland de få som inte startade alla, tummen upp för er). För mycket. För när jag i slutet av dagen insåg att det egentligen bara skulle varit tre hundar utav ca 55 st som egentligen var startklara var det inte kul längre. Lusten att köra agility bara försvann.

I large var det en superkelpie, Härja hette den om jag inte mins fel. Tyvärr startade de i alla klasser och den sprang därför bort sig totalt sista banan.
Sen var det en borderterrier med världens underbaraste terriernamn; Vilja. Tror de kom från Kumla, men är inte säker.
Sist ut av tävlingsklara hundar var blandrasen Alex. Helt knasigt söt! Var förmodligen en blandning borderterrier/papillion (stavas??)

Var kul att se dessa på banan, det är SÅ agility SKA vara!
Så småningom får ni väl hålla utkik efter oss på banorna, hoppas jag ias... Vi har faktiskt införskaffat en sprojlans ny tunnel på ikea idag ;)